Upphaflega birt á vefsíðu Samfundet Sverige-Island árið 2017.

 

Den som reser längs de isländska vägarna kan förundras över de väl skyltade gårdsnamnen. De kan te sig främmande, nästan exotiska, men visar sig flest rymma västnordiska ord och begrepp. Översikten ger också några keltiska exempel på ortnamn.

 

Naturnamn och kulturnamn

Ortnamnen på Island är för det mesta av skandinavisk ursprung, både naturnamn (namn på berg, åar, fjordar etc.) och kulturnamn, oftast gårdsnamn. Endast få anses vara keltiska, t.ex. Dímon 'berg med två toppar', mansnamnet Patrik i Patreksfjörður och förlederna i gårdsnamn som Dufþaksholt, Lunansholt, Bekansstaðir, Dufgusdalur och Melbrigðastaðir, där förleden är ett personnamn. Sammanlagt finns det ca 28 keltiska personnamn som förled i sådana isländska gårdsnamn. Det är en öppen fråga om namn med Íra- som förled återgår på Íri 'irländare' eller ordet ýra 'stank'. Naturnamnen med Pap- som förled har troligen keltiskt ursprung, så Papey, Papós, Papýli, Papi (en 'göl'), också Sofndalir av keltiska sorn 'ugn', och Minþakseyri, där förleden är keltisk.

Namnen på de största naturföreteelserna är säkert de äldsta och de mest stabila namnen. I Landnamaboken (som dateras till ca 1150) finns över 1 500 ortnamn, men alla är inte lika gamla, beroende på de olika redaktionernas ålder.

En namntyp som också finns i Norge, på Färöarna och på Shetland är tvåledade namn som Fjallið eina, Heiðin há och Eyin há.

 

Medeltida ortnamnsförteckning

Den äldsta ortnamnsförteckningen är Fjarðatal från ungefär år 1300 med drygt ett hundratal namn på fjordar, bukter och vikar. Förklaringar saknas, men fjordarna nämns i geografisk ordning. De flesta är sammansatta med fjörður (Borgar-/Breiða-), enstaka med flói (Faxa-) och djúp (Ísafjarðar-). Andra har vogur 'liten bukt' (Foss-, Kópa-), vík (Reykja-), bót 'bukt' eller ord för mindre laguner som lón och hóp. Några få osammansatta fjordnamn finns som Bitra och Skjálfandi (Skjálfandaflói).

Bergen har som efterled fjall (Akra-), fell (Helga-, Snæ-), heiði (Skarðs-). De osammansatta bergnamnen är många, bl.a.: Baula, Esja, Gjafi, Gláma, Hekla, Katla, Keilir, Kögur, Ok, Skandi, Strútur och Þyrill. Också namn på djur förekommer: Björn, Göltur, Hestur. Bergstoppar har efterled med t.ex. gnípa, gnúpur, hnúkur, tindur. Bland sammansatta namn på berg kan nämnas: Glóðafeykir, Helgrindur, Herðubreið, Skjaldbreiður,Trölladyngja, Þríhyrningur.

Öarna har vanligen som efterled ey (Flat-, Heima-, Við- och Æð-) eller hólmur (Stykkis-) och hólmi (Harðar-), sker, flaga, fles osv. Osammansatta är t.ex. Vigur, Skrúður och Sviðnur (på Breiðafjörður), Þömb.

Jöklarna har oftast efterleden jökull (t.ex. Vatna- ), men osammansatta namn är också vanliga, som Ok och Gláma (Glámujökull).

Vattendragsnamnen är fr.a. sammansatta med á (Hvít-), f1jót (Markar-), vötn (Héraðs-), lækur 'bäck' (Fúli-) eller kvísl 'flodarm' (Kalda-). Många är osammansatta, t.ex. Blanda, Dimma, Fura, Kreppa, Ljá, Lýsa, Penna, Skálm, Sog, Stemma, Stjórn (jfr det norska ånamnet Stiørna),  Súla. Namnet Fáskrúð är sammansatt av fá neutrum 'skum' (jfr nynorska faa 'göra vit'). Flera ånamn har -andi som suffix, så: Beljandi (i Mjóifjörður), Drífandi (på Síða), Dynjandi (i Arnarfjörður), Klifandi, Mígandi, Rjúkandi (på Snæfellsnes), Þegjandi.

De åar som har jökelvatten har ofta namn som pekar på hur orena de är: Blanda, Morsa, Mórilla av mór  'torv', Hvítá, med sediment från jökeln i motsättning till Svartá som har klart vatten. Ordet lækur är det vanliga för 'bäck', 'mindre å', det finns givetvis också Kvíabekkur som bäcknamn. I vissa delar av landet används gil 'klyfta' för 'bäck'.

Forsar har vanligtvis ordet foss som efterled (Fjall-, Gull-), men det finns också osammansatta namn, t ex Drífandi (på Síða), Rjúkandi och Glymur.

Insjöar kallas huvudsakligen vatn (Mý-, Þingvalla-), men också sjór, t.ex. Langisjór; även tjörn och pollur.

Höjder har namn t.ex. med efterled som holt (Reyk-), hóll (Þing-) eller hvoll (Kirkju-), borg (Eld-), kúla (Rauða-)       osv.

Efterled som är speciella för Island har först och främst med vulkanisk aktivitet eller varma källor att göra, t.ex. hver 'springkälla' men på vissa ställen 'krater' (Hverfjall), hraun 'lava' (Hallmundarhraun), och laug 'varm källa' (Sælingsdalslaug, också gårdsnamnen Laugar), Reykir och namnen Varmilækur och Varmá. Orden gígur 'krater' och gjá 'klyfta' förknippar man först och främst med vulkaniska formationer.

 

Områden

Den administrativa huvudindelningen av landet var fjórðungur 'fjärding' (t.ex. Sunnlendingafjórðungur), þing 'ting' (t.ex. Árnesþing), sýsla 'härad' och hreppur 'kommun' (t.ex. Hraungerðingahreppur).  Den kyrkliga indelningen var sókn. Þing blev senare sýsla (Árnesþing > Árnessýsla; Kjalarnesþing > Gullbringu- och Kjósarsýsla).

Hreppur var, som nämnt ovan, en gammal beteckning för ’kommun’. Förleden var ursprungligen invånarnamn, enligt Landnámabók. Ordet sveit användes om en 'bygd', t.ex. Refasveit.

Vissa namnled som finns i gårdsnamn i Skandinavien finns inte på Island. Det pekar på att dessa inte var namnbildande vid Islands bebyggelse, t.ex. vin, þveit, setr, vangr och ruð. Þveit finns bara som namn på en insjö på sydöstra Island. Namnen på -land är få, dock 77 (några i plur.), speciellt på Nordlandet, t.ex. Búland.

Gårdsnamn på -heimur finns endast 28 på Island, därav tolv Sólheimar, sex Vindheimar och två Baldursheimur. Gårdsnamnen har varit flest, ca 7 870 namn, enl. Ólafur Lárusson. Av dessa räknade han drygt hälften, ca 4 000, som naturnamn (med naturbetecknande ord som efterled), och ca 3 800 som kulturnamn.

De äldsta naturnamnen är osammansatta, t.ex. Borg. Brún, Garðar, Grund, Lundur, Melar, Reykir och Skógar. Ofta har dessa använts om gårdar som haft en kyrka. Något yngre namn anses vara de sammansatta, t.ex. Húsafell, Reykholt, Kirkjubær.

De sammansatta naturnamnens vanligaste efterled är:  á, bakki, dalur, fell, holt, hóll, nes, tunga, vellir och vík. Holt-namn är vanligast på Sydlandet, eyri på Västfjorden. Bakki och hóll är jämt fördelade över hela landet.

 

Vanliga kulturnamn

Kulturnamnens vanligaste efterled är -staðir med 1 165 gårdar (t.ex. Ásbjarnar- Bekans-, Gríms-, Úlfs- och Vífils-), -kot 'torp' 770 (Ferju-, Skógs-), -gerði 'inhägnad' 335 (Hraun-), -hús 321 (Lamb-), -sel 'säter' 197 (Strand-), -bær 174 (Saur-), men också ból- (Hörða-, Kirkju-), -bólstaður (Breiða-), och búð, garðar, heimur, hof, land, skáli, stekkur 'lammfålla', tóft, tröð 'gärdsstig', tún och þorp 'samling hus'. Namnen på -staðir är få på sydöstra Island, men förhållandevis många i dalarna på Västlandet och Nordlandet.

Ord för en samling gårdar är hverfi, kálkur och þorp. Gårdar med namn på -staðir och -bær är äldre än de med -kot, -gerði, -sel, -hús, -búð och -tún. De förstnämda var 'självständiga gårdar' medan de andra var 'torp'. Kot-namnen förekom först på 1300-talet, enligt diplom.

Sammansatta ortnamn visar ofta olika förledsformer, t.ex. i Fjarðatal Djúpafjörður i stället för Djúpifjörður och Mjóvafjörður i stället för Mjóifjörður. Orsaken är att namnen ofta omtalas i andra kasus än nominativ, t.ex. "fara í Djúpafjörð", "búa í Mjó(v)afirði". Fler exempel av samma slag är Löngumýri (av Langamýri) och Breiðafjörður (av Breiðifjörður).

 

Utvidgade namn

Det som allmänt kallas "epexeges" eller utvidgning av namn finns också i de isländska namnen, t.ex. att grottan Surtur som omtalas i medeltida källor nu heter Surtshellir. Berget Þorbjörn (också ett personnamn) heter också Þorbjarnarfell.  (Efter ägarens namn Þorbjörn kunde ortnamnet Þorbjarnarfell ha uppstått; en förkortning av det vore så Þorbjörn.) Fjorden Skjálfandi har utvidgats till Skjálfandaflói. Fler exempel kan tänkas: Fjordnamnet *Súgandi kunde ev. ligga bakom namnet Súgandafjörður. Ellips kan också vara grund till en namnform som Hestlækur av *Hestvatnslækur.

 

Namn förändras

Förkortningar av ortnamn är vanliga, tex. Dunkaðarstaðir > Dunkur, Brjánslækur > Lækur, Gaulverjabær > Bær, inte minst vid ånamn : Kolbeinsdalsá > Kolka, Jökulsá > Jökla och Hólmkelsá > Hólmkila.

Vissa gårdsnamn står i plural, där appellativ byter kön. Namn som Bjargir, Eiðar, Fjósar, Fljótar, Giljur eller Giljar är pluralformer av neutrala ord, bjarg, eið, fjós, fljót och gil. Laugar är maskulinum pluralis som gårdsnamn  (Laugarnir), men  kommer av femininum laug. Namnen Akrir og Hamrir är nya pluralformer av akur m. och hamar m. (plur. akrar, hamrar i dagligt språk). Dessa nya former uppstod säkert som följd av att gårdsnamnen ofta nämndes i dat. plur.: á Björgum, Laugum, Ökrum. Av dat. sing. uppstod också nya former, t.ex. Klasbarð (barð neutrum), dat. Klasbarði, blev till Klasbarði maskulinum, och Hæll maskulinum, dat. Hæli blev till Hæli neutrum.

De isländska ortnamnen har ofta genomgått samma språkförändringar som isländskan för övrigt under de ca 1140 år som den har existerat i landet. På det sättet är de i stort sett genomskinliga för oss i dag. Dock finns undantag, där ortnamnen bevarar äldre språkstadium, t.ex. Rauðará (i Reykjavík) av Reyðará (reyður  'forell') med uttalet /öy/, senare /öi/, i ortografin au. (Reyðarvatn finns dock också som insjönamn.) Det samma gäller bergnamnet Baula i Borgarfjörður, jfr ordet beyla ’puckel’.  Vissa ortnamn har ändrats liksom övriga ord i språket, t.ex. Kallaðarnes (där man kallade på en färja) > Kaldaðarnes, jfr skillingr > skildingur och Balljökull > Baldjökull. Vissa förkortningar har skett i namnled som -staðir > -stir i Eyjafjörður på Nordlandet, t.ex. Draflastaðir > Draflastir. Genitiv av á (flod) är ár, som i  sammansättningar blivit till -ar i trycklätta stavelser, t.ex. har Kaldárholt blivit Kaldarholt.

Olika böjningar kan finnas i ortnamnen, t.ex. är genitiv av ordet mörk både merkur och markar, Breiðamerkursandur och Markarfljót. Genitiv av ordet lækur 'bäck' är normalt lækjar, men det har också haft gen. læks, som visar sig i ortnamn som Botnalaxhæðir < Botnalæks-, också på grund av monoftongering av æ. S.k. folketymologier (omtolkningar) finns i olika ortnamn, men knappast i samma grad som i andra länder, väl p.g.a. språkets konservativa karaktär. Bara några få exempel: Gården Klettstía hade förr namnet Kleppstía, Det ovanligare ordet kleppur avlöstes av det vanligare klettur 'klippa', där betydelsen är nästan densamma.

Gårdsnamnet Undirfell kommer av Undornfell, där undorn avser en viss tidsbestämd del av dagen (klockan 3 eller 9) och berget har varit ett tidsmärke sett från gården. Ordet undorn har gått av bruk och den vanliga preposition undir kommit i stället.

Gårdsnamnet Gilstreymi går tillbaka till namnet Að Gilsþremi, där ordet þrömur 'kant, bryn' ingår. Dativformen þremi har börjat kännas främmande och ordet streymi 'ström' passat bra in i mönstret.

Gårdsnamnet Snæfoksstaðir kommer av en äldre form Snæfoglsstaðir, av snæfogl. Ordet fogl har blivit fugl i nyare isländska; ordet snæfok betyder 'snödrev'.

Det kan vara svårt att avgöra etymologier i ortnamn därför att sammanfall kan ha skett vid ljudförändringar: Det gäller t.ex. namn på Haugs- (av haugur 'hög') och Hauks- (av haukur 'hök'). Dubbelformer av gårdsnamnet Kotgerði, Korngerði är först möjliga efter att ordet korn har fått uttalet /kodn/.

Efter rundning av y (ý, ey) till (/i/ (/í/, /ei/) kom vissa namn att sammanfalla, t.ex. med -dís och -dys, också med Mið- och Mý-, t.ex. Miðdalur och Mýdalur.

De isländska ortnamnen vittnar bl.a. om förkristna gudar t.ex. Goðafoss, Njarðvík och Þórshöfn, men kristna ortnamn kan stamma från kolonisterna som var till dels kristna. Där finns Kristnes, Kirkjubær och Biskupstunga enligt Landnámabók, som kan ses som källa om ortnamn på Island ca 220 år efter landnamet som skedde  870–930 e.Kr.

 

Litteratur

Finnur Jónsson. Bæjanöfn á Íslandi. Safn til sögu Íslands IV. Kaupmannahöfn og Reykjavík 1907-1915.

Fjarðatal á Íslandi. AM 415, 4to. Tryckt i Diplomatarium Islandicum III, 13-17. Kaupmannahöfn 1896.

Helgi Guðmundsson. Um haf innan. Reykjavík 1997.

Íslandsatlas. Reykjavík 2015.

Landnámabók. Íslenzk fornrit I. Jakob Benediktsson gaf út. Reykjavík 1968.

Naturnamn. Island. Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder XII, sp. 245-247. Reykjavík 1967.

Ortnamnsuppteckningar i Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum.

Ólafur Lárusson. Gårdnavne. Island. Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder V, sp. 642-645. Reykjavík 1960.

Svavar Sigmundsson. Ortnamnsforskning på Island. Nefningar. Reykjavík 2009.

Þórhallur Vilmundarson. Grímnir 1-3. Reykjavík 1980-1996.